19 juni, 2016

Vi är kött och blod

Gustav Bard på Adelis ser en ljus framtid för private equity i Norden. En förklaring, menar han, är att både näringsliv, fack och politiker har accepterat globaliseringen och arbetar med i stället för mot den. - Det har skapat en stabilitet som gynnar både näringsliv och medborgare.

Av SVCA I Aktivt ägande

Gustav Bard, 52, har en bakgrund på McKinsey, Atle och 3i. Tillsammans med Jan Åkesson, en vän från McKinseytiden, grundade han 2012 Adelis Equity Partners. Företaget är en av de nya aktörerna på private equity-marknaden. Dess första fond, på 3,7 miljarder kronor, stod klar i oktober 2013.

Vad är egentligen private equity, frågar jag honom.
Gustav Bards definition är mycket träffsäker:

Ett mikroekonomiskt smörjmedel!

Det finns bara en enda skillnad, menar han, mellan de som arbetar med investerares pengar under en begränsad tid och ägare likt till exempel Melker Schörling, som inte har ett sådant tidsperspektiv. Skillnaden är att de förra vill ha sitt kapital åter – med god avkastning – i ett kortare perspektiv.

  • Jag tror alla som jobbar som vi ganska ofta skulle velat behålla företag ännu längre. Å andra sidan tror jag att det helt enkelt är bra att det finns olika modeller för ägande. Vår modell fyller en viktig funktion – för företagen, i ekonomin.
  • Vi är kompetenta ägare. Vi köper bra bolag. Vi ser till att de har en bra ledning – och här är vi gynnade av att det i Norden finns många sådana.

Branschen har mognat, menar Bard. Men det finns fortsatt gott om bra företag som av olika skäl behöver Adelis typ av ägande. Numera handlar det mindre ofta om delar av storföretag och oftare om familjeföretag som av olika skäl behöver ett annat ägande. Det kan vara på grund av generationsskifte eller helt enkelt att en ägare ser en potential som bara kan förverkligas genom ett samarbete med en aktör som har en tydlig agenda för utveckling, har kompetens att tillföra, men som också är tydlig vad gäller att arrangemanget är tidsbegränsat.

  • Tillförsel av kapital kan också vara en faktor, men det är nästan aldrig avgörande.
  • Vi är kött och blod. Vi arbetar för bolagets bästa. Vi springer inte iväg om det blir tufft, vi finns där och sliter. Våra investerare kräver just detta av oss. Här finns den stora skillnaden mot börsbolag som med sin kvartalsrapportering och börsens kortsiktighet aldrig riktigt vet vad som gäller framöver.
  • Det ansiktslösa börskapitalet är räddhågset.

Adelis siktar på det som med branschens svengelska kallas ”lower mid market” det vill säga företag som är värda upp till 1,5-2 miljarder sek. Andra företag som har samma affärsidé är Segulah, Accent, danska Axcel och Polaris samt norska FSN.

  • På 3i arbetade jag till exempel med en fond på 5 miljarder euro vilket innebar att man konkurrerade med exempelvis EQT.
  • En mycket stor andel av affärerna i Norden är på under 2 miljarder kronor i bolagsvärde.

Adelis har bland annat gått in i Intersport-kedjan och i den finländska lågpriskedjan Puuilo, ”Finlands Jula”, där man på sikt tänker sig en börsintroduktion.

En annan intressant investering är maskinskotillverkaren NGI. Efter att grundaren avlidit sökte det danska familjeföretaget en delägare.

  • Fyra av de åtta bud man fick var från industriella företag som alltså ville överta bolaget och integrera det i sin större struktur. Det ville inte de i familjen som ville fortsätta vara engagerade i NGI.
  • Jag är mycket glad över att de valde oss.

Nu är en av bröderna vd och några av syskonen är delägare tillsammans med Adelis. Bolaget växer med 15 procent om året. Ett säljkontor har öppnats i USA där potentialen bedöms som mycket stor, bland annat inom livsmedelsindustrin.

En av de viktigaste framgångsfaktorerna för Adelis, menar Gustav Bard, är den talangpool som byggts upp inom de globala företagen genom åren.

  • Vi rekryterar ofta från dessa storföretag eftersom talanger där vill visa vad de kan. Då gäller det att de får blir riktiga vd:ar med stort ansvar, och att de får bygga egna bolag med oss som aktiva ägare.

30 år av fallande räntor och stadig börsuppgång har också spelat roll.

  • I dag är kapital väldigt billigt. Det finns mer kapital än bra affärsmöjligheter.

Även om branschen mognat är framtiden för private equity i Norden mycket stark, enligt Gustav Bard:

  • I USA tror man att Norden är socialistiskt, men i själva verket är näringslivsförutsättningarna här högst anglosaxiska. Avregleringar och skattereformer har betytt mycket, men det viktigaste är att näringsliv, fack och alla politiker åtminstone efter 90-talskrisen insett att det inte är möjligt att bekämpa förändringar drivna av globaliseringsprocessen. I stället handlar det om att dra fördelarna av de förändringar som sker och ständigt öka produktiviteten i ekonomin. Det har skapat en stabilitet som gynnar både näringsliv och medborgare.
  • Vi har till exempel lägre kapitalinkomstskatt i Sverige än vad man har i USA.

Adelis första fond är ett svenskt aktiebolag. Andra private equity-fondförvaltare jag talat med är skeptiska. De ser inte svenska politiker och i synnerhet inte det svenska skatteverket som pålitligt.

I länder som Luxemburg, Holland och Storbritannien kan en fond få ett förhandsbesked som reglerar skattevillkoren under fondens livstid. Så inte i Sverige.

Bard:

  • Vi tycker att vårt arrangemang är tillräckligt robust. Det innebär också betydligt lägre kostnader än om en fond placeras på Kanalöarna. För våra investerare ska vårt arrangemang inte innebära en skillnad. Det bästa vore givetvis om de svenska lagstiftarna avlägsnade alla osäkerhetsmoment. Det vore bra för Sverige.